5 sätt att hantera nonenal (”åldringslukt”), rangordnade från mest till minst effektivt

Om du läser det här vet du förmodligen redan vad nonenal är: det feta, lite unket luktande ämnet som börjar dyka upp på huden från ungefär 40 års ålder. Det identifierades av forskare i Japan 2001, det drabbar både män och kvinnor, och det har ingenting med dålig hygien att göra.

Det de flesta vill veta är enklare. Vad hjälper egentligen? Vi tittade på de fem metoder som folk oftast provar och rangordnade dem efter hur direkt de angriper orsaken: en fet rest som löser sig dåligt i vatten och fastnar på hud och textilier.

Vi tillverkar en persimontvål, så vi är inte neutrala. Vi har ändå försökt vara rättvisa mot alternativen, och flera av dem är värda att göra som komplement.

Japanska hushåll har i århundraden använt persimonsaft (kaki) som ett naturligt medel mot lukt. Frukten är rik på tanniner, växtämnen som tros binda till feta, luktbärande rester. Efter att nonenal identifierades 2001 blev persimontvål standardsvaret på det i Japan.

Varför den hamnar först: den är det enda alternativet på listan som riktar sig mot själva resten, och den passar in i en rutin man redan har. Du byter ut din vanliga tvål och tvättar dig som vanligt, med lite extra uppmärksamhet på bröst, rygg, nacke och bakom öronen.

Bra att veta: resultaten varierar från person till person, och nonenal som redan sitter i kläder och sängkläder behöver en tvätt eller två för att försvinna. Välj en tvål med äkta persimonextrakt som är mild nog för daglig användning, och en garanti som låter dig testa den ordentligt.

Nonenal fastnar i textilier lika envist som på huden, och därför är det ofta på kragar, örngott och insidan av jackor som man först märker det.

Varför det hjälper: att tvätta örngotten två gånger i veckan och tillsätta en kopp ättika eller en skopa bikarbonat i tvätten hjälper till att få bort beläggningen som ger ren hud lukt igen.

Begränsningen: det tar hand om det som redan har överförts, inte om källan. Det fungerar bäst tillsammans med alternativ 1.

De är gjorda för svettlukt, som uppstår när bakterier bryter ner svett. Det jobbet gör de bra.

Begränsningen: nonenal bildas inte av bakterier. Det uppstår när hudens oljor bryts ner i kontakt med luft, så att ta bort bakterier lämnar det i stort sett orört. Starka antibakteriella tvålar kan dessutom vara uttorkande för mogen hud vid daglig användning.

Det är de flestas första instinkt, och det är förståeligt.

Begränsningen: nonenal är fett och löser sig dåligt i vatten, så extra duschar med samma tvål brukar ge samma resultat. Hård skrubbning och mycket varmt vatten tar bort hudens naturliga fukt, och hud som är torr och irriterad blir inte fräschare av det.

Doft är trevligt, och det är inget fel med att använda den.

Begränsningen: den täcker över i stället för att ta bort. En doft ovanpå nonenal tenderar att blandas med det i stället för att neutralisera det, och den försvinner inom några timmar medan resten sitter kvar på huden.

Nonenal är en fet rest, så de metoder som hjälper mest är de som hjälper till att tvätta bort feta rester: en persimontvål med tanniner på huden och att oftare tvätta de textilier som det överförs till. Antibakteriell tvål, extra duschar och parfym riktar sig mot ett annat problem.

En hälsosam kost, att dricka tillräckligt med vatten och att hålla sig aktiv är bra för huden i allmänhet, och vissa upplever att det hjälper. Det verkar långsamt, så se det som ett komplement snarare än en lösning.